kjellfrisk.com

min musik, poesi, prosa, nyheter

Jag presenterar mig här i egenskap av  kompositör och författare

Hitta mig också på; lattklacktsvarsmalt.blogspot.com

Facebook: Lättkläckt&Svårsmält

Wordpress: Lättkläckt!

 

Föreställningen

Invigningen
Scenbild: Scenen är Simsalbien, dvs. den kungliga snäckan, stor nog att rymma en vuxen person. Snäckan omges av löv- och barrträd där djur, s.s. ugglan, ekorrar, fåglar och kanske en vildsvinsfamilj, är synliga men svårupptäckta silhuetter och/eller verklighetstrogna modeller.
Musik (fantasiinstrument, snäcktrumpet,): fågelkvitter och snäckans/jättesnigelns sång, en uråldrig melodi från gamla tider när snäckan kanske ännu beboddes av en jättesnigel och Simsalbien såg helt annorlunda ut.
I snäckan sover den gamla kungen Sim Salabim. Han ser ut som en snäll trollkarl med långt skägg men har barnsliga drag, lite rund om magen, korta armar och ben, stort huvud. Man kan höra kungen prata lite i sömnen.
(Kungen):-Pssss. -Drakar och tyfoner! Lämna mig i fred! Vem spelar dessa toner? -Snark!
-Drömde jag eller är jag vaken? -Är det den elaka draken som smyger utanför mitt slottssnäcka?
-Bäst att jag klär på mig och ser vem som vill mig så här tidigt väcka. Är det en drake misann har jag fått nog av han!
Det kungen hört är röster av barn och deras försiktiga knackningar på snäckans vackra pärlemorskal.
(första barnet). -Tror ni att det här är en jättesnigelshus? Vem kan det vara som bor här?
(andra barnet): -Tänk om det är en jättesnigel?!
(tredje barnet):-Det finns väl inga jättesniglar längre! Dom försvann ju för länge sedan. Drakarna åt upp dem. Jag har läst om det i vår historiebok.
(fjärde barnet): -Du med din historia! Hur vet du att det är sant det som står i en gammal bok? Någon kan ha hittat på alltihop för att luras.
I det samma kommer den yrvakna kungen ut med sitt toviga hår och trassliga skägg. Han muttrar fortfarande om draken när han försöker få på sig sina byxor vilket är svårt för han har stora skor på fötterna. Med ena benet i luften får han syn på barnen.
(Kungen): -Vad ända in i Simsalbien!! Ska det här föreställa drakar? De har blivit mindre tydligen och ser inte alls ut som stackars krakar.
(Barnen): -Vi är inga drakar. Vi är barn. Vem är du?
(Kungen): -Jag är kungen Sim Salabim utan min like! Vad trodde ni? Ni befinner er i mitt kungarike! Är ni barn sa ni? Vad är det för trams?
(Barnen): -Vi är människor alltså, små människor.
-Vi har inte blivit vuxna än.
(Kungen): -Jag vet inte vad det vill säga. I mitt rike spelar det ingen roll vad man är, här är vi alla med varandra dudelideja . I Simsalbien sjunger vi om det som inte är. Ugglan, jag och alla andra som bor här.
(Barnen): -Bor du i den här snäckan? Vi trodde att det kanske var en jättesnigel som…
(Kungen): Ni ser här det kungliga palatset! Detta är mitt slott och koja på samma gång. Snilleblixt har fått flytta ut för länge sedan.
(Barnen): -Vem är Snilleblixt?
(Kungen): -Nämen se nu blommar löken. När man talar om sniglar då kommer dom bort i kröken. Har du också blivit väckt av konstiga dvärgar, eller barn som här i Simsalbien härjar. (Kungen kliver upp på snigelns rygg och ser ut att rida fort.)
Snilleblixts visa (sjungs av djuren):
Slink hit slink dit med Snilleblixt
Kung Sim här snigeln styr
Det går med Snilleblixtens fart
så sagodammet yr.
Följ med på tur till Simsalbien
Kliv upp i snäckan här
Vi glider dit där barnen styr
Där sagolandet är
En jättesnigel drar oss fram
i tankens snabba fart
För snillesniglar kör ikapp
lämnar vägen snart
Sim Salabim nu Snilleblixt
styr ut i drömmens land
För sniglar halkar allra bäst
på vägar utan sand
På vägar av vitt stjärneljus
nu Snilleblixt framfar
Åk med oss till Simsalbien
om du fantasin har kvar.
(Ugglan): -Välkomna till Simsalbien. Kungen kanske glömde hälsa er välkomna hit i hastigheten. (Ugglan blinkar lite menande mot barnen med ena ögat som för att be dem om överseende med den något ohyfsade kungen)
-Det är jag som är Uggla här. Jag sköter nyhetsrapportering och skriver kungliga brev. (viskande till barnen):-Det händer aldrig för kungen gillar inte göra kungliga saker, utfärda lagar, diktera och sådant.
(Högt så alla hör): -Det här är de senast inflyttade i vårt lilla kungarike, familjen Vildsvin. (Ugglan gör en gest mot de små randiga kultingar som gömmer sig under sin mors stora mage.)
Barnen): -Och vilka är de där? (Barnen pekar lite oroligt på de gula ögonen som glimmar i kulisserna)
(Kungen): -Hör ni småfolk, det här är inget mingelparty. Vi har alla möjliga typer här i Simsalbien. Fråga inte så mycket. Vi frågar inte varför ni är här.
(Ugglan vänd diskret mot barnen): -Förlåt den lite hårda tonen. Kung Sim har inte ätit någon frukost än. Han kan vara lite grinig på morgonen.
Barnen): -Låt oss inte störa. Vi har gått vilse och vet inte riktigt hur vi hamnade här. Hur kommer man hit egentligen?
(Ugglan): -Det är en lång historia. Det kan ta en evighet innan man kommer så här långt. Det är därför kungen hunnit bli så gammal. Men för er har det gått fort. Ni klev kanske av en hållplats för tidigt? Vart var ni egentligen på väg?
(Barnen): -Vi ville bara se hur den nya parken såg ut. Våra föräldrar vet nog inte var vi är. Dom kanske är oroliga för oss?
(Ugglan): -Ni kan vara alldeles lugna. Föräldrar vet sällan vad barn har för sig. Dessutom har de knappt hunnit sakna er än. Tiden går så fort i Simsalbien.
(Barnen): -Menar du att tiden går mycket långsammare där utanför?
(Ugglan): -Just det. Era föräldrar kanske tror att de ser er hoppa upp och ner på dom där studsmattorna i parken eller så tror de i sin fantasilöshet att ni löser problem längs någon tipspromenad. Vuxna har sällan någon fantasi alls.
(Barnen): -Du menar att vi är i en annan värld än de vuxna? I Simsalbiens värld?
(Ugglan): -Javisst! Men nu ska kungen äta frukost. Varsågoda och ta för er av maten ni också.
(Kungen äter och sjunger på sin visa): Kungens visa
Jag är kung i barnens land
Jag är Sim Salabim
Jag lever i Simsalbien
Jag talar helst på rim
Barnens land Simsalbien
det barnen själva styr
Min uppgift är att främst se till
att kronan den hålls dyr
En krona i Simsalbien
saknar makt och ståt
Här som kung jag skipar rätt
för dumhet krävs förlåt
När jag som kung tar mig en tur
då rider jag helst fram
på snigelhästen Snilleblixt
i både rök och damm
Men mest jag älskar ett skönt dopp
I havet runt vårt land
Jag simmar hela sommarn lång
längs landets långa strand
För alla är vårt sommarland
ett riktigt paradis
Det menar jag kung Salabim
Simsalbien är första pris!
In på scenen galopperar en vacker hjort. Den är alldeles utmattad av sin långa färd från Simsalbiens stora skogar i öster.)
(Kungen): -Vad skådar mitt norra öga? Är det inte landets kungahjort med sin krona höga som sprungit hit så fort?!
(Ugglan): -Så verkar det vara. Vi får låta honom pusta en liten stund. Vad kan han ha på hjärtat som är så brådskande? Skogen är ju långt från snäckan, han måste sprungit hela natten.
(Barnen står bara och gapar. De har aldrig skådat en sådan stor hjort förut. Snigeln Snilleblixt som verkat så stor först är i jämförelse med den mäktiga kungshjorten som en liten maskot.)
(Kungshjorten): -Jag har brådskande nyheter till kung Sim. I vår skog, där vi hjortar bor, har stora drakar tagit sig in och brutit sönder våra vackra träd.
Skogen faller!
(Kungshjortens sång)
Nu har det hänt på riktigt
det ingen trott ska hända.
Jag vill säga något viktigt
sen måste jag genast vända
och ila hem igen,
vila hinner jag se´n!
Jag väcktes av ett brakande
i skogen där jag bor.
Det var inte björnen stor,
mer ett hotfullt skakande
i marken, något större lät
som om skogens alla träd
tillsammans darrade och grät
som inför krig, farväl till fred.
Jag insåg att en fara,
en invasion jag såg
av skogen vår, vår skara
den för fienders fötter låg.
Maskiner som stora drakar
hotfullt rytande kör fram,
så hela skogen knakar
de knäcker varje stam
I skydd av nattens vila
jag sprungit hit till er
men tillbaka måste ila
för att stoppa det vi ser.
Var bor skogens djur
om skogen sönder faller,
ska jag fångas i en bur
jag slutar bakom galler!
(Hjorten harklar sig och berättar mera):
-De luktar illa och för ett väldigt oväsen också. Det sitter människor i drakarna. Kanske har drakarna redan svalt dem?
(Kungen): -Vad är det jag hör i mitt friska öra? Vem vågar komma och friden i Simsalbien störa? Uggla, vad menar du om detta? Måste vi genast på plats dem sätta?
(Ugglan): -Det är nog bäst att vi först tar reda på vad som händer i skogen. Vi får skicka dit våra vänner med ludna tassar. de smyger så tyst så ingen hör dem. Är det drakar på riktigt kan vi alla vara i fara.
(Barnen vända mot Ugglan): -Så då finns det drakar kvar? Vi vill gärna se en drake. Kan vi fara dit?
(Ugglan): -Vad tror ni att era föräldrar säger? De skulle säkert tycka att det är alldeles för farligt att vistas nära drakar som kan spruta eld.
(Barnen): -Men om vi inte berättar nå´t? Vi är snabbt tillbaka, eller hur? Snälla Uggla!
(Kungen): -Hör nu barn eller vad ni är, det är ingen lek det här. Drakar de är stora och stygga, bredvid dem är man som en liten mygga.
(Barnen): -Men vi som är så små, oss ger sig drakarna inte på. Vi kan smyga nära och se om dom sluklat våra föräldrar.
(Ugglan): -Ja, kära ni, vi får hoppas att det inte skett. Men ni har rätt, ni är så små att ni knappast väcker drakars ilska. För dem som är större kan det bli nog så hett!
(Kungen): -Tror ni jag saknar sans och vett. Det är ju jag, kung Sim, som drakar sett. Mot dem kan bara jag strida. Snilleblixt, nu in i skogen jag vill rida!
(Ugglan): -Jag flyger före och räknar ut hur vi ska göra.
(Kungshjorten): -Jag kommer strax efter bara jag fått vila.
(Barnen): -Men kan vi inte få följa med? Vi kan rida på ponnierna, de där vita som ni har i hagen bakom slottssnäckan. Snälla?
(Ugglan): -Men det är ju en gåva till kung Sim från drottningen av landet Rim. Utan dem kan han inte rimma.
(Kungen): -Vad säger du min kära fjädersprätt? Menar du att jag inte kan rimma på mitt eget sätt? Jag klarar mig utan dessa kusar, de är för små och bråkiga, de bara busar.
Barnen): -Hurra för kungen, då får vi rida med till östra skogen och se på stora drakar. Först kung Sim och sedan vi på vita ponnier från landet Rim.
(Vildsvinskultingarna): Vi stannar här och vaktar slottet. Vår mamma hon är stor och stark. Om någon drake hittar hit då får dom sitt livs största överraskning. Eller hur mamsingen?
Vildsvinsfamiljen visar upp sina stridskonster för alla och det ser så komiskt ut att ingen kan hålla sig för skratt.
Slutsång
Vi rider nu mot drakars skog
kung Sim han rider först
för drakar hjortars skog de tog
för drakarna är störst
Att vara störst är ej alltid bäst
det ska ni snart få se
kung Sim han på sin Snigelhäst
nu drakarna ska ge
en riktig match för drakar har
en liten svaghet som
kung Sim vet om, för minnet kvar
han har sen dom
en gång för längesen det var
i Simsalbiens forna da´r
en drake ville spruta eld
mot Sim en kulen kväll
Det slutade med drakens död
för Sim var klok och snäll
Hans förklaring inför draken löd
att ingen eldat med öppet spjäll
så draken slöt sitt gap
Han eldade så opp sig själv
det lät som en förskräcklig rap
av törst han drack en älv
och drunkna så av egen kraft
för drakar går på mer starkt än saft
av vatten dör de knall och fall
de skär ihop, drakeld blir kall!
Diduldej didulda
det här är världens bästa grej
vi räddat har Simsalbien
så du kan komma hit igen!