kjellfrisk.com

min musik, poesi, prosa, nyheter

Jag presenterar mig här i egenskap av  kompositör och författare

Hitta mig också på; lattklacktsvarsmalt.blogspot.com

Facebook: Lättkläckt&Svårsmält

Wordpress: Lättkläckt!

 

-Den verkliga ideologen?

Intervju med ung lagtingskandidat inför instundande valår

Reportern: -Hur vill du börja? Ska jag ställa några frågor eller har du en annan idé?
Kandidaten: -Jag kan ställa en fråga själv: Vem ska lära barnen att livet går ut på att tjäna pengar?
-Det blev en oväntad öppning! Din fråga som inrymmer ett påstående låter lite väl krass i mina öron.
-Vilket påatående? Att livet går ut på att tjäna pengar? Eller att någon måste lära barnen det?
-Går inte livet ut på så mycket mer? Att uppleva kärlek, skaffa sig en utbildning och ett bra jobb, bilda familj, gemenskap med vänner, resor, utveckla fritidsintressen?
-Ja. Men allt det där förutsätter att man tjänar pengar.
-Du överdriver! Kärlek kostar inte. Inte vänskap heller. Du kan göra många saker som inte kostar.
-Det är sant. Men för att kunna göra dem måste jag leva. För att leva behöver jag pengar.
-Så du menar att vi inte kan leva utan att tjäna pengar? 
-Så är det. Men det är inte min poäng. Min fråga är vem som ska lära barnen att det är så.
-Ok. Om det nu livet är så krasst som du säger, varför måste det vara någon spm lär barnen att livet bokstavligen hänger på pengarna?
-För att det verkar vara en kunskapslucka hos många av dagens barn och unga idag. Vissa har inte den kunskapen.
-Men andra har lärt sig menar du? Vem har lärt dem det då?
-Inte är det ett allmänt åtagande i alla fall att lära barn vad det betyder att tjäna pengar.
-Du menar att det är ett enskilt ansvar idag? Så vem tar då ansvar för den kunskapsöverföringen idag?
-Det kommer an på föräldrarna. Man lär sig pengars betydelse i hemmen som det ser ut idag.
-Är det så fel det då? Hemmets ansvar för att barn ska lära sig om livets villkor är väl något som vi ska se positivt på och uppmuntra, eller hur?
-Det är inget fel på hemmens engagemang. Det är bara det att det slår så orättvist. Vissa barn lär sig vad pengar betyder mycket tidigt. Andra får aldrig chansen.
-Och du tycker alltså att det skapar orättvisor i vårt samhälle? Men hur ska du komma till rätta med det? Familjer tänker väl bara väldigt olika om det här med pengar.
-Så verkar det fungera. Men även om man i vissa familjer aldrig talar om hur viktigt det är med pengar, att livet till största delen går ut på att tjäna pengar, så blir det en vacker dag en obehaglig realitet för de unga.
-Du menar den dag de ska stå på egna ben? Men då får de väl lära sig det då?
--För sent. De ligger ohjälpligt efter dem som lärt sig i tidig ålder. Det blir en ojämlik kamp om vem som kommer att tjäna pengar.
-En ojämlik kamp om vem som får ett liv, är väl din lite drastiska slutsats?
-På sätt och vis. Lika ojämlikt som unga människors förmåga att klara högre studier. Det beror mycket på den studiesociala miljön. Den ojämlikheten har samhällets beslutsfattare insett för länge sedan.
-Du menar att man länge haft ambitionen att sänka trösklarna för de som inte kommer från akademikerhem att studera på universitet?
-Ja. Hur det lyckats är en annan fråga, men problemet är i alla fall definierat. Nu gäller det att se det ett nytt problem.
-Du menar att se ungdomar som kommer från sociala miljöer där det inte är den främsta drivkraften i livet att tjäna pengar?
-Precis så! Det är dessutom en heterogen grupp, allt ifrån barn i familjer tillhörande socialgrupp ett till fattiga bidragsberoende familjer.
-Vilka är det egentligen som lär sig att livets väg är penningens väg, då?
-Den gruppen går inte heller enkelt att avgränsa till en viss typ av människor. Dock tycks en visst entreprenörsanda leva i denna spretiga grupp.
-Men alla är inte entreprenörer menar du? Vad gör vi åt det då?
-Man kan lära sig entreprenörskap! Alla kan bli lite bättre på att se möjligheter att tjäna pengar på allt möjligt.
-Så hur menar du att alla barn ska lära sig det?
-Var lär sig barn om livet? Eller var borde barn lära sig det viktigaste i livet?
-Jag antar att du syftar på skolan? Alla barn går i skola för att med kunskaper i bagaget klara av att leva. Är jag på rätt spår?
-Samhället måste lära barnen hur samhället ser ut. Pengar styr allt i vår tillvaro. T.o.m. skolgång styrs av pengar.
-Ok. Men skolan är samhällets ansvar inte sant? Då kan skolan erbjuda utbildning i entreprenörskap, kanske redan från första klass?
-Nå´t i den stilen. Sälja majblommor, panta tomglas, baka bröd till basaren, samla in pengar till skolresan. Inser du hur viktigt det är?
-Jo. Men det görs redan. Nu får du komma med något nytt hur du du?
-Visst, det görs, men inte systematiskt. Det här ska ingå i läroplanen! Sätt det på schemat!
-Tjäna pengar på schemat??
-Ja. Det är ju vad barnen behöver kunna efter avslutad skolgång. Lika viktigt som hemkunskap.
-Hemkunskap och Entreprenörskap! Är det de viktigaste ämnena i din blivande skola menar du?
-Du sa det! Utan pengar inget hem, utan hem ingen drivkraft att tjäna pengar!
-Men du sa ju att skolan/samhället ska bära ansvaret för den här utvecklingen? Nu talat du ändå om hemmet??
-Hemmet och föräldrarna behöver inte, eller ska inte, vara den aktiva komponenten för motivationen, däremot är ett eget hem starkt motiverande för den som tjänar egna pengar.
-Du menar så. Då förstår jag din syn på hemkunskapens betydelse. Du får det att låta ganska enkelt.
-Det enkla är inte alltid det uppenbara. Vi behöver se med nya fräscha ögon på dagens problem.
-Kommer de här utbildningsfrågorna att vara grundbulten i ditt politiska manifest? För du tänker ställa upp i kommande val har jag förstått?
-Jag tror det. Man får utgå från det som ligger en närmast. Mina egna erfarenheter säger mig att de här sakerna är viktiga.
-Du har egna erfarenheter menar du?
-Ja, det kan man säga.
-På vilket sätt?
-Jag har väl insett att jag under min barndom borde ha ställts lite högre krav på mig.
-Som vad då?
-Det var ju morsan som gjorde allt. Hon var för snäll helt enkelt.
-Ok. Du har alltså inte vuxit upp i en sk. enrteprenörfamilj?
-Inte precis. Det var morsan som samlade tomglasen och sålde kokosbollar för att få ihop pengar till skolresan.
-Men varför? Det var väl din uppgift?
-Hon tyckte väl att jag hade nog med läxorna och fritidsintressena.
-Så hon gjorde jobbet och tjänade pengarna? Inte du?
-Jag skäms lite när du beskriver det på det sättet. Men som jag sa var hon alldeles för snäll!
-Och du lät henne hållas? Vad sa dina kompisar?
-Deras morsor gjorde likadant. Åtminstone vissa. Men min morsa skrev aldrig mina hemuppsatser, dom fixade jag själv.
-Du menar att dina kompisars morsor gjorde sina barns hemläxor?
-Jag tror det. Jag lånade min brors gamla uppsatser. Morsan tyckte att det var okej.
-Din barndom tycks ha varit en ganska skyddad tillvaro, för att inte säga överbesyddad?
-Jag vet. Livet var inte lika lätt när morsan ville att jag skulle flytta hemifrån.
-När skedde det i ditt liv?
-Det kan man säga var helt nyligen. Det är därför jag nu tänkte satsa på en politisk karriär. Jag tänkte ge politiken säg åtta år. Sedan kan jag leva på pensionen.
-Och då är du, gissningsvis trettiosex år?
-Stämmer ganska bra. Man det kommer att bli tufft några år framöver. Först ska jag ut och kampanja.
-Ja, du ska tydligen inleda med ett tal för gymnasister imorgon i din gamla skola. Hur länge sedan var det egentligen du själv tog studenten?
-För exakt tio är sedan.
-Och sedan des har du studerat?
-Kan man säga. På distans. Jag har ju bott hos morsan tills nu. Lite av varje. Men min politiska övertygelse har vuxit fram under tiden.
-Det är inte så att du fått lite hjälp på traven med den?
-Hur menar du nu?
-Jag tänker att dina valfrågor verkar vara väl förankrade i hemmet.
-Tänker du på morsan?
-Den verkliga ideologen?