kjellfrisk.com

min musik, poesi, prosa, nyheter

Jag presenterar mig här i egenskap av  kompositör och författare

Hitta mig också på; lattklacktsvarsmalt.blogspot.com

Facebook: Lättkläckt&Svårsmält

Wordpress: Lättkläckt!

 

Fajn! Kan vi inte bara ha trevligt?

-Jag är så glad att vi kan ha så här trevligt tillsammans.
-Ja, det tycker jag också. Har vi inte alltid haft trevligt, du och jag?
-Kanske inte alltid. Men det är inget att prata om nu. Du har bara förändrats och blivit så mycket mera avslappnad.
-Tycker du det? Jag tycker att jag är precis den samma som alltid!
-Där här du nog fel, kära du. Men det spelar ingen roll mera. Vi glömmer det som varit, det är nu som gäller!
-Så du har tyckt att jag varit spänd tidigare, inte avslappnad?
-Jag vet inte vad du har haft för problem tidigare, det är inte min sak att bedöma. Men det verkar som om du idag är mera vän med dig själv, om du förstår vad jag menar?
-Hur menar du att jag var tidigare då, när jag inte var vän med mig själv?
-Men snälla du, varför är du så angelägen om att rota i det förflutna. Jag har nästan förträngt hur det var då.
-Har du förträngt det? Men det låter allvarligt. Var jag så omöjlig?
-Du kunde vara väldigt envis, kompromisslös. Men idag är du en helt annan person, du lyssnar och förstår.
-Ja, så vad var det jag inte kompromissade om? Jag måste ha glömt att något kunde vara så viktigt för mig?
-Måste vi tala om det här? Vi har det ju så trevligt nu. Vi kan väl låta det gamla vara?
-Jag är lite nyfiken bara. Jag har inte själv uppfattat mig riktigt på det sätt du beskriver.
-Jag vill ju inte göra dig ledsen. Måste vi diskutera det som är jobbigt? Kan vi inte bara ha trevligt?!
-Men du säger att jag förändrats, till det bättre förmodar jag? Vad är jag idag som jag inte var förr?
-Jag sa ju det redan. Du lyssnar och är inte så envis med allt. Det är mycket lättare att umgås idag än förr.
-Ok. Så det beror på min förändring. Har det inte hänt något med dig under samma tid då?
-Vet du, jag har alltid varit som jag är. Jag är just den som jämnt fått kompromissa om allting, så jag har inte behövt förändra mig på något sätt.
-Så du är helt oförändrad? Det låter en smula osannolikt faktiskt.
-Jag är den jag är. Vissa människor är lättare att umgås med än andra. Jag är född sådan.
-Så du har alltid varit lätt att umgås med, men du har inte alltid haft lika lätt i din relation till mig, eller?  
-Du kunde vara lite knepig, men det är ju glömt och förlåtet nu. Kan vi inte lämna den här diskussionen, den ger mig tråkiga minnen.
-Visst. Vi glömmer det tråkiga. Bara en sak. Du tror inte att du eventuellt själv blivit en smula tolerantare mot det faktum att jag kan ha en annan åsikt än du?
-Så du tycker att jag har med det här att göra? Jag säger ju att det är du som förändrats, men nu börjar jag känna igen ditt gamla jag. Du kan aldrig erkänna att jag kan ha rätt en enda gång!
-Så det handlar om att vem som har rätt? Du vill att jag tycker att du har rätt när du säger att jag har förändrats?
-Du får tycka vad du vill! Om du vill tycka att du inte gjort det så är det fajn för mig!
-Jag håller gärna med om det. Det är inte så att jag ifrågasätter det du upplever. Jag kan ju inte själv se den förändringen, inte som du. Men kanske har vi båda förändrats? Du ser mig på ett annat sätt än tidigare. Kan det inte bero på att du ser mig med nya ögon?
-Måste vi gräla om orsaken till att vi har trevligare idag än förr när vi umgås? Jag struntar i hur det gått till faktiskt! Kan vi inte bara ha lite trevligt nu?
-Javisst! När ska vi börja?