kjellfrisk.com

min musik, poesi, prosa, nyheter

Jag presenterar mig här i egenskap av  kompositör och författare

Hitta mig också på; lattklacktsvarsmalt.blogspot.com

Facebook: Lättkläckt&Svårsmält

Wordpress: Lättkläckt!

 

Vad är litteratur och vem får kalla sig författare?

Vad är litteratur och vem får kalla sig författare?

(litteraturklubben håller extramöte med anledning av arg insändare) 

Klubbens ordförande inleder: 
-Med anledning av den aggressiva debatten i insändarspalten i en av våra lokala tidningar har ni, ärade litteraturkännare, sammankallats här idag för att diskutera hur vi ska agera i den uppkomna situationen. Kritiken har onekligen riktat sin udd mot oss, Litteraturklubben, för att vi påstås ha tagit oss rätten att, med insändarskribentens ord, "enväldigt härska över titulaturen"! Angreppet är flagrant och den smutsstämpel vi genom dessa insinuationer kan få kan skada vår verksamhet på sikt. Det var min korta lägessammanfattning. Vad säger församlingen? Vem vill börja?
-Ska vi verkligen bry oss om en så insinuant beskyllning? jag tycker att vi, om vi går i svaromål, på något sätt erkänner oss skyldiga till att vi intar en upphöjd position vad gäller författarfrågan.
-Du menar alltså att vi har en särställning vad gäller titulaturen, som insändaren vill kalla det?
-Ja men det är väl klart vi har. Men vi kan ju inte godkänna all världens självutnämnda poeter och wanna-be författare bara för att de själva påstår sig tillhöra författarskrået. Hur skulle det se ut om jag i mitt yrke som elektriker tillät vem som helst som kan byta en propp eller skruva i en lampa att kalla sig elektriker. Vem som helst ser ju hur absurt det skulle bli!
-Du sa det! Vi har samma debatt inom läraryrket. Man är inte lärare bara för att man råkar få ett jobb i en skola. Det krävs utbildning för att stå i en kateder.
-Nu är du lite orättvis tycker jag. Vi har många goda lärare som inte har lärarkompetens. Katederundervisningen är föresten begravd sedan länge, har jag förstått.
-Inom mitt yrke är det väldigt vanligt att man kommer från olika bakgrund. Utbildningsnivån har aldrig definierat vår yrkeskår. Men vi är alla stolta över vår yrkestitel. För dom som inte vet så är jag yrkesodlare.
-Ja det hörs ju på namnet att du lever på din odling. Därför kan du kalla dig just yrkesodlare. Det är ju knappast din hobby du sysslar med!
-Haha. Men jag skriver ju till vardags och som hobby. Man kan vara författare även på sin fritid.
-I ditt fall är du självklar. Du skriver ju i tidningen och blir följaktligen utgiven varje dag. Den som vill kalla sig författare måste väl ändå i jösse namn ha blivit utgiven!
-Där slog du huvet på spiken! Men hur gör vi med dem som publicerat sig inom smala genrer i minimala tryckutgåvor? Ska vi godkänna personaltidningarna t.ex.?
-Eller publikationer som Odlingens vänners årsskrift? Nej, vi måste nog kräva lite hårdare pärmar!
-Så då underkänner vi alla pocketboksförfattare då?
-Alltså, nu får vi sansa debatten lite! Hårda eller mjuka pärmar är inte den springande punkten. DEt är väl ändå innehållet som räknas?
-Instämmer! Vi kräver att det är kvalitet på det skrivna. Det är klart att kvalitetskravet är helt avgörande för vad som får kallas litteratur och vem som får titulera sig författare. Det kan vi väl skriva under allihop?
-Jag måste be att få protestera. Det är väl just det vi inte ska göra. Då får ju insändaren rätt i sitt påstående! 
-Men då utbryter fullständig anarki om ingen ställer krav. Det måste finnas normer för vad som kan betraktas som litteratur! Annars kan den här klubben lägga ner sin verksamhet, eller börja diskutera innehållet i Mitt livs novell eller varför inte Kalle Anka!
-Gott folk. Vi är upprörda nu över att bli ifrågasatta som auktoriteter på litteraturens område. Vi är och förblir kunniga på vårt område och vi har rätt att tycka det vi vill. Vill däremot kreti och pleti kalla sig författare kan vi knappast hindra dem. Men vi kan alltid hålla dem på behörigt avstånd. Amatörerna kan bilda sitt eget forum om de så vill. Vi här i vår församling hyllar ju professionalism och yrkesheder och de ska vi aldrig släppa på. Är det inte dags för att formulera en kort pressrelease för att få tyst på kritiken?
-Jag tycker fortfarande att vi inte ska nedlåta oss till en debatt om våra kriterier för vad som är litteratur. Hur vi resonerar borde få förbli vår förborgade hemlighet. Tänk er bara hur det kan gå om vi avslöjar våra kriterier, varenda en liten dagsverspoet använder dem som en lathund och betraktar det som ett förhandslöfte om att bli upptagen i författarkollegiet. 
-Du har helt rätt. Det kan bli alldeles för många som inte hör dit i det illustra sällskapet. Jag ser det framför mig; julklappsrimmare broderligt skålande med våra främsta skalder, nätbloggare som frotterar sig med den skönlitterära eliten! 
-Vi ska nog inte ändå låta hundarna riva i våra pantalonger. En liten akterspark förtjänar de allt!
-Det var ord och inga visor från allas vår beskyddare och förläggarbroder. Vad föreslår du för åtgärd, broder?
-Att ge ett gott råd är aldrig ett angrepp. Men kan lika fullt kännas som en spark där bak.
-Ja, du har väl haft anledning att dela ut ett och annat gott råd genom åren kan jag tänka. Så vad föreslår du?
-Vi svarar helt kort till denna sk. författare vad vi anser.
-Och vad anser vi?
-Att många känner sig kallade men få äro utvalda.
-Räcker det med ett bibelcitat tycker du?
-Om du vill kan vi lägga till min favoritkommentar.
-Och den är?
-Att vissa saker lämpar sig bäst för byrålådan. Att de saknar allmänt intresse. Det brukar få de svällande författarambitionerna att kallna. 
-Är det vår gemensamma åsikt, litteraturvänner? Är detta vårt officiella svar till insändarskribenten?