kjellfrisk.com

min musik, poesi, prosa, nyheter

Jag presenterar mig här i egenskap av  kompositör och författare

Hitta mig också på; lattklacktsvarsmalt.blogspot.com

Facebook: Lättkläckt&Svårsmält

Wordpress: Lättkläckt!

 

Hur gick det se´n?



Bertilsson har jag redan berättat om. Han försvann spårlöst och alla trodde väl att det var slut med karl ́n då hans livs dröm gick åt pipsvängen. Men se på sjuttsingen. Bertilsson har återuppstått. Efter alla år kom han tillbaka till våra trakter, han är utsocknes från början men har på något sett fastnat för den här bygden. Och fel är väl inte det! Sämre platser finns det att utveckla rötter i. Det var ju det som var hans dröm, att skapa ett enormt rotsystem av rara växter som han samlat under alla år av hemlöshet. Och så fanns det ingen grokraft i de miljontals frön han kånkat jorden runt på i sin kappsäck! Hans försvinnande efter den upptäckten tolkade vi nog alla som ett ajöss till livet. Men livet är fullt av överraskningar. Bertilsson är tillbaka med en vacker ung toppsnäcka till söderhavstös och deras gemensamma frön. De är för tillfället tre små chokladbruna töser och fler är på väg. Toppsnäckan sväller å det farligaste så innan det är färdigt har nog Bertilsson en korallkör. Själv spelar han orgel i Missionskyrkan. För hör och häpna, tösen från söderhavet har fått honom att tro på ett liv efter detta. Framförallt tror Bertilsson på livet just nu och han slukar det med god aptit. Gudstron fick han på köpet. Och musiken, som han hatade när han slet som restaurangpianist, fungerar nu som uttryck för den livsglädje han känner när han omgiven av sina töser lever sitt nyfromma söndagsliv.
Vidde som vi känner som den lillgamla pojken med glasögon har vuxit till ung stilig man. Han liknar sin far mera idag och de träffas numera regelbundet. Vidde har tagit saxofonlektioner i många år och nu när han fyllt sexton spelar far och son i samma band. De uppträder på stans pub en gång i veckan under sommaren när Vidde är ledig från skolan. Annars jobbar han som guide på lilleputtåget som går från hamnen i sin sightseeingslinga runt i vår lilla stad. Han lär vara mäkta populär särskilt hos damerna. Vidde har alltid varit en gentleman men vem hade trott om honom att ha ett så ́nt kvinnotycke! Vidde som var lite rund och mobbad som barn. Det är nog inte bara vi som är imponerade .
Kommer du ihåg Ärtan, Viddes skolkamrat, hon som flyttat hit från något arabiskt land? Hon var ju här ute en sommar, med sin mamma, som inte var hennes riktiga mamma utan moster fick vi veta, kom ju bra överens med Asta och Beda. Viddes mamma Kickan och hon var jobbarkompisar och Kickan, Asta och Beda var ju hennes mostrar, ville så gärna göra något gott för deras familj. Det fanns ju ingen pappa i familjen. De där äldre bröderna till Ärtan var ju också här en vår. Hörde att de hade varit ute på dåliga vägar och stulit bilar och tack och lov, måste jag säga, åkt fast tidigt. Nu tror jag att de blivit ordning på dem. En jobbar inom parkförvaltningen och den yngre lär studera juridik! Men Ärtan själv då? Sist jag hörde något om henne skulle hon resa ner med sin mamma till landet de hade lämnat för sju år sedan. Kriget har äntligen tagit slut där och nu vågar flyktingarna återvända. Jag tror inte att Ärtan och hennes mamma kommer att flytta hem igen, Ärtan ska förstås avsluta gymnasiet först. Men de har väl släktingar kvar där, även om många säkert dött. Årtan och Vidde som stod så nära varandra när de var i tioårsåldern växte i från varandra när de började i högstadiet. Årtan blev med tiden en populär kompis som alla ville vara med. Hon var en ledartyp egentligen och både flickor och pojkar uppskattade hennes sällskap och drogs med i hennes upptåg. Det var kanske tur att hon fastnade för teater, kanske skedde det redan den gången hon spelade herde i sitt första julspel, för annars vet man inte vart en sådan påhittighet kan leda till. Hon har länge redan varit både hejaklacksledare och dansanförare vid fotbollslagets matcher samt regisserat sina skolkamrater i pjäser som hon själv skriver. Hon kommer nog att gå långt den tösen!
Viddes mamma Kickan hittade slutligen en ny kärlek. Så nu har Vidde en extrapappa, en bonuspappa säger han själv. Det är musik även i den familjen för Kickan har en fin sångröst och han spelar gitarr. De uppträder på Visans vänners tillställningar lite nu och då och har t.o.m. spelat in en platta. Tänk vad musik ändå betyder för människor, också på det sociala planet. Tack vare musiken blev vi ju också uppskattade av våra gäster i Krutbyn på den tiden. Då var vi ganska ensamma om att roa oss på vårt sätt, under ördagsträffarna hemma i Nygårds eller för den delen hos oss. Idag spelas det i var och varannan buske!
En som mest spelar bakom lås och bom det är den där Pello. Skummisen som alltid anlitade bulvaner i sina skumma affärer. Det var ju han som lockade direktören in på tvivelaktiga metoder. Otto Pello har suttit inne ett flertal gånger sedan han åkte dit för bedrägeri i samband med den där casino-härvan. På något sätt kommer han alltid på fri fot igen och driver skumraskaffärer från någon undan- skymd plats. Han lär ha bytt namn nu också. För att kunna operera mera öppet kan jag tänka. Han har startat ett nytt parti här på ön tillsammans med en företagare i fiskeribranschen och går under det
svenskklingande namnet Tage Ackerman. Partiets främsta fråga är att förbjuda invandring och att göra det omöjligt för utländska intressen att etablera sig här. Konstigt att tänka sig att Otto Pello, alias Tage Ackerman, driver sådana frågor. Etablering har ju varit hans största problem och infödd är han sannerligen inte.
Barnen Netta eller Malin som hon egentligen skulle heta och hennes lillebror Jesper har också blivit tonåringar som Vidde. Malin har faktiskt gått ut gymnasiet redan med toppbetyg. Hon skall läsa till veterinär i Uppsala. Hon var ju den som verkligen tyckte om att mata djuren och var först ut i fäxet innan hon ens kom in för att hälsa på oss. En sann djurälskare. Hon kommer att passa som veterinär. Hon har skaffat sig en egen hund också. Hunden heter precis som vår galt på den tiden, Vilgot. Vår Villgott var som en hund fast en väldigt stor en. Men ölsinne hade han inte. Tur att han sedermera blev en ansvarstagande familjefar, pappa till många små vildgrisar i våra skogar. Men han kom ju hem på gamla dagar. Stian var hans sista boning innan han slutligen efter ett långt och lyckligt liv gav upp andan.
Jesper går yrkesprogrammet men ville helst gå naturbruk men sedan lantbruksskolan upphört, vem hade trott det!, lär han sig allt om maskiner. För han vill bli bonde. Kanske är det han som tar över det lilla jordbruk vi har kvar här i byn. Det går att utveckla förvisso. Bönorna var på sin tid en odlingsbar gröda. Nu har det kommit andra grödor och råvaror att framställa bränsle av men jag tror nog att bönorna trots allt kan ha en framtid. Det gäller för bönderna idag att hitta grödor som kanske har flera användningsområden än bara som livsmedel. Bönorna hade ju kraft att vara både mat och sedan de passerat diverse tarmar också bli råvara till vårt bekanta bönbränsle. Synd att vi inte hade råd att starta framställning i större skala. Nå det är den kommande generationen som får bestämma vad som skall växa på våra åkrar. Kanske det är lönsammast att lyfta EU-ersättning för olönsam vallodling, vad vet jag. Den lilla odlingsmark jag odlar upp idag ger i alla fall inga bidrag och bara det nödvändigaste för att Asta och Beda, som kommer ut och skördar ibland, skall bli mätta. Det är synd, för att odla sin egen mat är viktigt och här skulle många kunna delta i jordbrukandet. Vi får hoppas på Jesper och Netta och kanske Vidde hittar någon flicka en gång som längtar ut till landet och naturen.
Till sist. Systrarna Stubin är precis som de alltid har varit. De bor förvisso inte här ute i byn vintertid längre men de är samma gamla systrar så fort de kommer ut. Då skall det fejas och rustas och det är ingen rast och ingen ro. Utan dem skulle nog byn ha förändrats mer än den gjort. Asta och Beda är inte de som vill ändra på något i onödan. Det håller på traditionerna och bevarar, så gott det går, seder och bruk och miljöerna här så som de alltid har sett ut. Trots att väldigt få frågar efter deras vinbärshallonjordgubbssaft numera så skall den kokas varje sommar och buteljeras. Stenkällaren är fylld med årgångssaft som vid det här laget skulle räcka för ett helt kompani. Eller en busslast skolungar! Kanske det är vad som skall ske innan nästa sommar? Jag får ringa närmsta skola och be dem komma och dricka opp saften så det finns plats i källaren för den kommande sommarens saft. Ingen dum idé faktiskt! Asta och Beda måste nog informeras om de planerna i så fall. De kommer inta att nöja sig förrän de bakat sju sorters kakor till barnen. Och då kommer systrarna ut redan en månad innan smågästerna. Det betyder ingen rast och ingen ro för mig. Men det har jag ganska gott om numera, ro alltså. Kanske barna skulle uppskatta en liten gammeldags gårdsgunga när de ändå kommer ända hit ut? Eller en så ́n där slänggunga som vi hade när vi var unga och flickornas kjolar fladdrade så grannt kring deras bruna ben när de blev snurrade runt av oss pojkar.
Vad är det för dag idag? Jag får bestämt ringa Kurre och höra vad han har för sig där borta på kungsgården. Det kan inte vara så livat där om han bara har vuxengäster. Jag tror han får svänga hit och hjälpa mig att komma ihåg hur den där slänggungan såg ut. Om barnen kommer i maj när det börjar bli lite grannt i backarna här ute då har vi just den tid till buds vi behöver för att förbereda oss för barnens besök.
Dags för byarådet att samlas! Jag hinner inte skriva mer nu. Här finns det jobb att göra.
Knut Krut