kjellfrisk.com

min musik, poesi, prosa, nyheter

Jag presenterar mig här i egenskap av  kompositör och författare

Hitta mig också på; lattklacktsvarsmalt.blogspot.com

Facebook: Lättkläckt&Svårsmält

Wordpress: Lättkläckt!

 

Den gamle och snön (2012)

Den gamle och snön

Den gamle hannen följer snövesslans spår,
den motoriserades, i djupsnö djupt i skydd
av snötung barrskog,
undviker sålunda den ansträngning han som yngre
aldrig väjde för, som om han mätt sina krafter
och nyligen insett deras begränsning, väljer den
lättast framkomliga vägen då han plötsligt
får en impuls som får honom att handla som i
ungdomens dagar, han viker från den bekväma 
vägen för att följa ett annat spår, en instinkt säger
att spåret är ungt, kanske endast ett dygn gammalt,
det leder i långa språng ut i djupsnön, den gamles
hjärta slår tungt och ansträngt, men känslan av
en yngre hanne växer innanför den gråraggiga pälsen
gör honom yr, Han stannar för att pusta under en tät gran,
han hör sitt hjärta slå hårt och fort, stödjer sig trött
mot den grova stammen, ser då som i en dimma hur någon,
i höga bågar närmar sig, följer hans gamla spår,
undviker att landa i den djupa vita nysnön,
vädrade ängsligt likt en hind, ser hennes ögonvitor
vilt uppspärrade när hon inser sitt misstag, 
näsborrar vibrerande av skräck, i farans ögonblick
fattande ett beslut som leder rakt in i ödet, 
väljer att ta nästa språng framåt i det spår 
som hon redan följt ett tag
obönhörligt rakt i famnen på den överraskade,
nu i den gamles våld, den gråraggige 
vars hjärta slagit sig lös i ungdomligt oförstånd,
kastar sig blixtsnabbt fram över sitt byte, 
den unga hinden, hon faller under hans tyngd, 
paralysrerad, darrande, munnen flämtande 
inför vad som komma skall.
Den gamles tyngd lättar, hon vågar ändå inte röra sig,
han släpper sitt famntag, hennes stora rädda 
ögon skelar bakåt för att fånga hans ögon,
vad vill han nu, hon reser sig försiktigt, tar ett försiktigt
steg åt sidan, och plötsligt inser hon sin frihet
och låter bara visa sin vita akterspegel i några
kraftiga språng innan hon är försvunnen.
Den gamles blick följer hennes väg medan han
borstar av sig snö och tussar av hennes päls
som häftat vid hans trängtande röst, ändå nöjd
med sin bedrift att fångat henne men samtidigt
sorgligt medveten om att hans chans att fånga ett byte
hade med snön att göra, och att när snön lagt sig
i djupa drivor i hans väg,
då är det trots  för sent för jakt av detta slag.
Han drömmer endast om att, 
om han överlever vinterns kyla,
fridfullt ensam få beta i i sin favoritglänta.