kjellfrisk.com

min musik, poesi, prosa, nyheter

Jag presenterar mig här i egenskap av  kompositör och författare

Hitta mig också på; lattklacktsvarsmalt.blogspot.com

Facebook: Lättkläckt&Svårsmält

Wordpress: Lättkläckt!

 

Dysfunktionell?

-Ett samhälle kan inte vara något annat än ett dysfunktionellt samhälle.
 -Varför då? 
-Förklaringen är att samhället består av individer som är dysfunktionella, i olika hög grad. 
-Men alla människor är väl inte dysfunktionella?
-Kanske vi inte vill beskriva alla så men även den mest "funktionella" människan kan ha en dysfunktion.
-Hur då?
-I sitt sätt att hantera relationer, eller i sin privatekonomi t.ex.
-Men vi kallar inte dessa människor dysfunktionella menar du?
-Nej. Trots det bidrar också de till att vårt samhälle inte fungerar optimalt, det blir dysfunktionellt.
-Jaha, men hur kan vi då få ett funktionellt samhälle alls då?
-Det kan vi inte om vi inte bygger in en funktion som hanterar just samhällets dysfunktionalitet.
-Och det skulle vara?
-Att vi alla täcker upp för varandra och våra olika dysfunktioner.
-Ok. Hur då?
-Att vi tar fram våra bästa sidor och försöker stötta varandra helt enkelt.
-Det låter lite för enkelt.
-Att säga det är enkelt men att praktisera det är svårare.
-Kan du vara lite mera specifik.
-Jag har t.ex svårt att tolerera att någon utnyttjar andra människor.
-Är det en dysfunktionalitet anser du?
-För mig är det faktiskt det! Jag blir rabiat och slutar fungera funktionellt.
-Jaha? Hur yttrar sig det?
-Jag tappar humöret och får väldiga antipatier för människor med det beteendet.
-Varför är det ett problem? Du kan väl bara strunta i dem?
-Det funkar inte så.
-Varför inte?
-Jag kan inte strunta i vissa människor bara.
-Vilka är det?
-Vill du verkligen veta det?
-Du behöver inte säga det, jag kanske börjar förstå vem du syftar på. 
-Gör du? 
-Ja, och jag tycker att du har rätt att känna som du gör. Men jag tycker samtidigt synd om dig.
-Synd om mig?
-Ja. Det skulle vara lättare för dig om du inte fastnade i de här tankarna.
-Vilka tankar?
-Att du känner dig utnyttjad.
-Så du menar att den som utnyttjar någon annan inte har ett problem då?
-Så kan det vara. Men inte nödvändigtvis. Kanske vet inte personen att du känner då som du gör?
-Men det är ju uppenbart hur ojämlik den här relationen är. 
-Du upplever den orättvis?
-Ja. Men livet är väl just det, orättvist?
-Så är det. Men den som utnyttjar dig kanske behöver din hjälp för att alls klara sig?
-Men var och en får väl klara sig själv!
-Där har du orsaken till att samhället inte är ett fungerande samhälle. 
-Du menar att jag skulle...
-Inte bara du. Vi är alla dysfunktionella i den här bemärkelsen. Att vi inte förstår att vi behöver hjälpa varandra. Det är ju där orättvisan ligger, att inte alla kan eller förmår hjälpa sig själva.
-Så du påstår alltså att orättvisan att vi alla har olika förutsättningar skapar vårt dysfunktionella samhälle?
-Nej inte orättvisan utan vår oförmåga att hantera samma orättvisa. Det är allas vår dysfunktionalitet.
-Alltså samhällets?
-Just det.