kjellfrisk.com

min musik, poesi, prosa, nyheter

Jag presenterar mig här i egenskap av  kompositör och författare

Hitta mig också på; lattklacktsvarsmalt.blogspot.com

Facebook: Lättkläckt&Svårsmält

Wordpress: Lättkläckt!

 

Högt uppe i en tall...

Högt uppe i en tall,
ett ytterst märkligt fall,
där sitter ju en ren,
allra ytterst på en gren.

-Det här var inge´ ball,
nu dör jag knall och fall!
utbrast vår stackars ren
vinglande på ett ben.

Då i skogen hörs en trall,
gläfs och gny och hundars skall.
En jägare bland träden skymtar,
han hummar, brummar, grymtar.

-Måtte Gud med fångst mig löna,
tjäder, orre, ripa, höna.
Ingen lycka än jag haft
fast jag ögon haft på skaft.

Och i samma ögonblick
sin största chock han fick.
-Jag har druckit för mycket saft,
antog vår jäger, alldeles pafft.

Det var en klagan utan like,
det hördes vida kring land och rike.
-Jag är så trött på livet,
skrek någon, helt uppgivet.

-Vad är nu detta för fason?  
Var är kula, krut och elddon?
Inget fä jag förr så hört skrika,
men inget är heller numera som förr lika.

-Ladda, rikta, sikta, skjuta,
nu får denna olåten sluta.
Nu har jag mitt villebråd fast.
Se´n kan jag ta båd´ vila och rast.

Då blev det alldeles tyst i skogen.
-Jag var dig alltid evigt trogen.
Men du var grym och körde mig på porten.
Se nu hur jag hamnat här i lorten!

Och som ett regn föll tår på tår.
-Jag känner mig dum, som ett får!
För att man försökt vara snäll och söt
så står man nu här som ett nöt
och just därför, att man inte var en ko
blev man utslängd från sitt hem och bo.

Strax sänktes gevärspipan,
det ryckte i mungipan.
Historien var så ledsam
att han tyckte riktigt synd om sessan.

-Nej, så här får det inte vara!
Lugna dig kära söta, det är ingen fara.
Det här ska jag arrangera
så att du inte ledsen behöver vara mera.

och jägaren funderade:   

-Om jag kunde en annan man finna
till denna högt uppsatta kvinna,
hon räddas skulle i grevens timma
och jag behöver snart ej mera rimma.

Och det slog honom som en blixt,
det var ju alldeles specifixt,
-Jag erbjuder henne min gamla get!
Så fruntimret ner från trä´t som en raket!

De tu fördes lyckligen samman
och levde sedan i lust och gamman. 

Renen så räddad, förlikad med livsödet och åter i balans:

-Han var ju ingen riktig stut,
men min saga fick ju ändå lyckligt slut!

(30.6 1978 Polen under Rikskonsertturné men JocUps)