kjellfrisk.com

min musik, poesi, prosa, nyheter

Jag presenterar mig här i egenskap av  kompositör och författare

Hitta mig också på; lattklacktsvarsmalt.blogspot.com

Facebook: Lättkläckt&Svårsmält

Wordpress: Lättkläckt!

 

Kära tant Asta och tant Beda

Kära tant Asta och tant Beda

Skulle så gärna vilja tacka er för alla den omtanke ni visade mig när jag så plötsligt bokstavligen störtade in hos er, eller snarare i er ärtåker. Hihi, det gick ju bra till slut.
-Det var ett förfärligt tantande hit och dit Beda, hon är då ett välsignat hjärta, lilla Diana. Hon har skrivit brev till oss, kan du tänka Beda. Kom ska du få si.
Beda som haft händerna i baktråget måste tvätta av sig och placera de små brillorna på näsan för att kunna se den prydliga texten på det ljusblå brevpappret.
-Hon kunde ha skrivit med lite större bokstäver tycker jag. Jag får väl ta fram förstoringsglaset.
-Du skall då alltid krångla. Flickan skriver ju riktigt fint vet jag. Mina ögon ser alldeles perfekt vad som står.
Landningen klarade jag ju på egen hand, fast jag trodde ett tag att min sista stund var kommen. Men utan er hade jag nog inte riktigt blivit människa igen. Det var så tryggt hos er och jag uppskattade verkligen alla era omsorger. Jag har berättat för min mamma om er. Hon känner att hon skulle vilja träffa er, kanske i sommar, för att tacka er. Ni vet hur mammor är. Vi har ju inga släktingar här, så det känns som om ni nästan har blivit som mina egna. Får jag kalla er för mina mostrar? Nej, nu är jag för påflugen. Mamma skulle säkert inte tycka om att jag tränger mig på så här.
Här i stan är allt som vanligt. Jag går till mitt kontor varje dag och undrar vad jag egentligen håller på med. Men alla skall ju arbeta. Jag menar inte att ni inte arbetar, ni har då verkligen dagarna och händerna fulla med bestyr. Ibland känns arbete så meningslöst bara.
Jag möter så mycket elände i mitt jobb, det finns så mycket ondska i världen. Och den tycks aldrig ta slut heller. Ni skulle bara veta. Men jag är glad att ni slipper sådant där hemma i Krutbyn. Ja, jag säger hemma. Det känns som jag funnit ett nytt hem hos er. Nej, nu var jag alltför rättfram igen. Hoppas ni ursäktar min glädje över att ha fått lära känna er alla i Krutbyn. Ni har ett så bra liv, ni båda och bröderna, jag har ännu lite svårt att kalla dem bröderna Krut. Men de själva tar säkert inte illa upp. Jag vet att ni kallar dem så, men efter att de berättat för mig att det snarast var ett öknamn på dem när dem var små, tar det emot att kalla dem brödrna Krut.
Knut och Kurt var i alla fall så entusistiska över mitt drakvingeflygande. De borde själva få uppleva tjusningen med att få vara viktlösa och bara sväva iväg som gladan någon gång. Jag märker att jag blir riktigt poetisk när jag talar med er. Det är som om tanken på er, mina vänner i Krutbyn, väcker nya känslor inom mig. Äsch, nu tråkar jag ut er igen. Jag skulle ju bara säga tack.

Och så var det det där med mammas besök. Vi behöver kanske inte bestämma någon speciell dag men hon skulle bli glad om hon visste att hon var välkommen. Det har jag sagt till henne, att i Krutbyn är alla välkomna. Men hon vill i alla fall att jag skulle nämna det här för er. Pappa är så försynt så honom får vi kanske inte med oss, men vem vet. Som jag berättade för er tidigare så är pappa och mamma från en cirkusfamilj. De vill inte att man talar om det för de vill smälta in, vara som alla andra nu när de flyttat hit. Pappa jobbar ju på tillståndmyndigheten för mobila nöjesparker och mamma har ett alldagligt jobb, hon också. Hon sitter i biljettluckan på stans biograf. Jag är säker på att båda skulle bli upplivade att se vad bröderna K. håller på med. Det är ju nästan som en cirkus i byn med alla deras uppfinningar som finns överallt.
Pappa var utbrytarkung som ung och mamma lindanserska innan hon fick mig. Då reste de runt i världen och cirkusvagnen var deras hem. Det var så konstigt att jag skulle nödlanda i just den by där mamma och pappa som unga hade passerat med hela cirkuståget. Och att ni då var barn, och såg allting. Och att bröderna K. just den dagen bestämde sig för att de skulle bygga en raket för att ta sig upp i rymden med. Det var ju enligt dem själva farfars kanon som gav dem inspirationen.
Farfar finns inte mer, men tänk om han hade vetat att jag nu skriver till er som om ni var mina mostrar. Han önskade i hela sitt liv det han aldrig fick. Ett liv i stillhet i någon by på landet med en stor familj. Han hade bara min pappa, farmor har jag aldrig träffat. Henne pratades det aldrig om hemma, och jag har aldrig frågat. Farfar Kurt, lustigt att han heter som er Kurt, eller vår Kurt om jag får säga så, tror jag att flyger på himlen om natten och ser hur det lyser svagt, men varmt, där nere hos er. Farfar skulle gärna ha varit med nu, det är jag säker på.
Men nu talar jag ju bara om mig och mitt. Hur har ni det så här mitt i vintern? Det är ju inte särskilt kallt i år, men jag kan tänka mig att ni får dra på er era fina koftor och sockor som ni är så duktiga på att sticka. Och mycket tack för filtstövlarna jag fick utav dig, Asta. Har inte vågat använda dem här i stan för det är så smutsigt på gatorna. Jag skall inviga dem när jag kommer ut till er. För det vill jag göra snart. Det får inte dröja ända till sommaren för min del. Jag längtar redan efter er och den goda bärbullan som jag fick. Brödernas bönmust kan jag kanske vara utan, men säg det inte till dem. De kanske tar illa upp.
-Ja, inte tar krutisarna illa upp inte. Men de kommer nog att envisas med att hon skall ta en liten, för magens skull. Det sätter liksom fart på tarmarna, brukar dom ju säga.
Asta har lång erfarenhet av den drycken och kan mer än gärna avstå, hon också.
-Du Beda, vi får ordna så att Diana slipper musten. Men det blir värre för mamma hennes, och pappa. Han kanske är så försynt så han inte törs komma om han vet att det bjuds på starka grejor.
-Hör du Asta, nu får du väl ge dig. Ingen har väl farit illa av lite bönsaft. Det är blir en vända till kruthuset, det kan vi ju garantera, men det har väl ingen dött av. Ja, vi vet hur diriktörn åma' sig, förstås. Men han var ju så fin så. Jag kan inte tänka mig att Dianas föräldrar är av den ullen. De är ju födda på en cirkus, vet jag. Vi får ta och skriva tebaks att flickans föräldrar visst är välkomna. Om vi skulle ställa till med långkok då. Vi har så fina köttben kvar sedan slakten i höstas. Det får bli en mustiger köttsoppa, eller vad säger du Asta?
-Det blir nog bra, men jäntan vill ju ha min bärbulla. Nog är det märkvärdigt att di där stadsborna skall tycka om det som är som vardagligast. Skorpor var hon ju som toki i. Int ́ behöver vi ha nå ́n kalasmat när hon kommer, hon vill ha samma skåpmat som hon fick i jåns.
-Vi får väl ta och se vad vi har i visthusboden. Har vi int ́ kvar av julkorven en bit?
Nu önskar jag er båda allt gott och sköt om er och bröderna K. Jag skriver innan jag kommer, det dröjer nog inte så länge. Skall bara ta fast några bovar först.

Många kramar.

Er Diana.

-Hon är nog den sötaste polis i hela världen. Att en sån fin flicka skall gå och bli polis. Hon kunde ju ha varit gift många gånger om, vet jag.
Asta märkte att hon försagt sig. Att prata om giftermål var kanske inte vad de ännu ogifta systrarna Stubin gjorde dagligen. Asta såg lite förstulet på Beda som tystnat och verkade stå och tänka.
-Vi är int ́ heller gifta fast vi sku ́ kunna ha vari ́ många gånger om. Glöm int ́ de du, Asta. Hur sku ́ de förresten ha fungera. Diana är som vi, hon vill va ́ fri och obunden. Karlar är bara nojsiga och skall ha en massa service stup i ett. Det räcker väl att vi tar hand om sommargästerna och brödrena. Hur sku ́ det se ut om vi hade äkta makar i hasorna också?
-Det har du helt rätt i Beda. En massa springa bena av sig för hösäckar till karlars skull, sku ́ de ́ bli.
-Nej du, vi har de ́ så bra som vi har de ́. Nu får vi sluta med de ́ här läsande ́, Krutgubbarna ska ́ ju ha sitt kaffe. Vi får ta fram nån gammal bullkant.
-Jag vispar lite grädde om du plockar fram jordgubbssylten. Du vet att fattiga riddare brukar smaka fattiga torpare. Knut lova att han sku ́ ordna med en ny foderränna till gässen. En som dom inte kan ställa sig i. Gudars vad dom sottar i pytsarna. Du slipper ju se eländet som har innetur. Om Knut har glömt bort 'et får han inga grädde, så säkert som amen kyrkan.
-Du är hård du Beda, men rättvis, tillägger Asta efter ett strängt ögonkast från Beda.
Krutgubbar skall hållas kort, det är så det är bestämt.
Här bullrar det redan av grovkängor i farstun. Månne det är två kaffesugna gubbar som är på intågande?
Andra besökare är det knappast troligt att vänta så här års. Men man kan aldrig vara för säker.