kjellfrisk.com

min musik, poesi, prosa, nyheter

Jag presenterar mig här i egenskap av  kompositör och författare

Hitta mig också på; lattklacktsvarsmalt.blogspot.com

Facebook: Lättkläckt&Svårsmält

Wordpress: Lättkläckt!

 

Sju sorter med mycket smör

För att kunna baka en sån mängd kakor och bullar som det var frågan om vid det här tillfället gick det åt en hel del smör. Därför var systrarna i Nygårds rädda om sin ko Rosa som kunde ge dem den mjölk dom behövde för att framställa smöret som skulle vara till bakverken. Inför storbaket i veckan, som varade i dagarna tre, hade Beda måst kärna nytt smör, det som fanns i källaren under golvet skulle inte räcka till på långa vägar. För att bakverken skall bli goda kan man inte snåla med smöret, det var systrarna rörande eniga om. Det diskuterade dom inte ens. Beda fick helt enkelt ta itu med kärnandet medan Asta började röra ihop övriga ingredienser. För att kunna kärna mycket smör åt gången hade bröderna Krut konstruerat en halvmekanisk maskin som skulle skötas av en person. Den maskinen såg mest ut som en cykel, eller spinnrock. Den som kärnade skulle sitta på en sadel som mycket väl kunde vara en cykelsadel, och trampa runt på pedalerna. När man gjorde det åkte en stång i vädret och ner igen. Den var fastsatt i hjulet. Stången åkte upp och ner i en djup stäva, en kärna, där mjölken så småningom förvandlades till smör. Men då fick Beda cykla många varv på hjulet först. Emellanåt fick hon tömma kärnan och plocka fram det gula smöret och fylla på med ny mjölk. Det hördes ett svagt vinande från hela anordningen där Beda satt och trampade i sina tofflor med rosiga kinder. Vinandet kom ifrån remmen av tagel som förband trampnavet med kärnhjulet. Det lät ungefär som när man på en teater skall skapa illusion av att en storm är på väg. Nå, nu var det inget oväder i antågande, utan bara främmande från stan som var på väg, men systrarna var kanske mera tystlåtna än vanligt. Arbetet med förberedelserna gladde dem mycket men irritationen fanns där också. Ett misstag utav någon hade inte mötts av någon större tolerans.
Därför var Astas kontrollerande av smörframställningen minst sagt irriterande för Beda som trampade och trampade, betydligt svettigare än sin syster. Så en enda kritisk kommentar hade varit tillräcklig för att hon skulle tappa humöret. Asta kände till Bedas humör när hon var en aning ansträngd men kunde inte låta bli att fråga om det var ost det skulle bli? Beda hade tagit av sig tofflorna och trampade nu med bara fötter. Anspelningen på att Beda skulle ha fotsvett var väl vald om avsikten var att reta Beda. Fotsvett hade hon minsann aldrig haft i hela sitt liv, möjligen kunde hennes fötter dofta lite av skoläder emellanåt!
Asta var redan långt utanför Bedas räckvidd och undgick att få en salva bannor över sig. Bannor var en specialitet som båda systrarna kunde leverera med samma omedelbarhet som bullar. De som för det mesta råkade få sig av den varan var bröderna Krut. Arma krakar, de gjorde sig visst förtjänta av det mest varje dag. Alltid var det något som kunde reta systrarna. De fick ju också heta systrarna Stubin i byn. Det bekom dem inte särskilt mycket. Snällare tanter fick man ändå leta efter.
Efter det stora baket var det åter frid och fröjd i köket hemma hos systrarna. Nu var ju förberedelserna överstökade och anletena hade slätats ut för att kunna ta emot kungen, om så vore.
Bäst sällskapet satt där i salen, och den yngre församlingen fortfarande var kvar i köket nu livligt pratande, bultade det på dörren till farstun. Sorlet tystnade och allas blickar vändes mot dörren som öppnades och genom vilken kliver en stor mansfigur iförd höga stövlar och jägarhatt. Över axeln bär han ett vapen, pipan sticker upp så den nuddar dörrposten.

I sällskapet kan märkas en tydlig olust hos gästerna. Bertil Bertilsson bleknar och ser ännu mindre och spensligare ut än han brukar där han sitter med benen tätt ihop på sin stol. Dianas pappa som presenterat sig som Ture, han är förstås inte döpt Ture eftersom han är född i Azerbadjan utan egentligen heter Vasilij Turejev, har börjat svettas och tittar ner i golvet. Ärtans mamma, Dorotha, börjar hosta då hon plötsligt satt en kaksmula i halsen. Min mamma ser mest förbryllad ut, förundrad över gästernas reaktion. Asta och Beda som båda är ute i köket ropar till den stumma skaran i salen att göra lite extra plats i magarna för de vill bjuda på en liten överraskning. Ingen förmår svara dem utan alla fortsätter att invänta det som skall hända härnäst. Diana och bröderna Krut som varit och sett till vedspisen i lillstugan hemma i Gammelgården skymtar nu bakom den beväpnade mannen i dörrhålet.
-Nä men se på Gustavson, ja det är väl dags för det årliga besöket kan jag förstå, hörs Kurts livliga stämma.
Med sin bullriga röst börjar personen tala. -Jag ville bara å ́ jaktlagets vägnar tacka för årets jakt med en liten present. Fram tar Gustavson en präktig vildgås som han hållit bakom ryggen. Hoppas att den skall välsmaka. Jag skall inte störa nu när ni har främmand ́, förklarar han sedan. Trots många trugningar från systrarna Stubins sida avböjer Gustavsson att stiga in, han kom inte ens över tröskeln. Knut tar hand om den nyss skjutna fågeln och gästerna tycks dra en lättnadens suck när jägaren med sitt vapen på ryggen har gått.


-Vi är inte så mycket för jakt själva, börjar Kurt för att bryta tystnaden. Det finns en hel del vilt här kring Krutbyn och jaktlaget har fått lov att jaga lite fågel här under sträcktiden. Egentligen tycket vi inte om när det smäller. Jag ser att ni blev lite förskräckta av Gustavssons plötsliga uppdykande. Men det är ingen fara, han är en snäll karl. Nu tar vi och ser vad flickorna har hittat på. Nä, är det inte piroger. Ja det får man ju inte varje dag, eller hur Knut.
-Det skall vi ha lite kall mjölk till. Det ordnar jag, säger Knut och försvinner under golvet i köket sedan han öppnat den lucka som döljer sig under trasmattan. Gästerna ser nu mer förbryllade ut än skräckslagna.
Ja, av anledningar som vi inte vet hade gästerna upplevt Gustavssons uppdykande som direkt obehagligt. Jag gillar inte heller jakt särskilt, men rädd för jägarna har jag då aldrig varit.

Kanske trodde våra gäster att Gustavsson var polis? Men vi har ju vår egen polis, Diana. Vi behöver ingen annan och henne kan man ju bara tycka om. Nu får hon Krutgubbarna att skratta igen och alla de andra stämmer in. Kanske berättar hon någon rolig flygarhistoria?
Tvillingarna har gått ut på gården tillsammans med Ärtans bröder. Konstigt, tvillingarna har aldrig gillat frisk luft förr. Ärtan och jag får äntligen tid att bara prata med varandra. Vi pratar om hur det är i skolan. Att lärarinnan är snäll men att det finns de som är dumma också. Axel t.ex. Och Erik. Vi är överens om att de inte får komma hit. Det här är vårt ställe. Och snart skall Knut och Kurt hjälpa oss med att bygga en ännu större trädkoja. I sommar. Vi måste övertala våra mammor att Ärtan skall få bo här hela sommarlovet.
Ärtans mamma som inte pratar så mycket svenska tycks ha riktigt roligt med mina gammelmostrar och min mamma. Det är nog första gången jag hör henne skratta.
Ärtan och jag skrattar också. Jag vet inte varför. Men det känns bra att få skratta tillsammans.