kjellfrisk.com

min musik, poesi, prosa, nyheter

Jag presenterar mig här i egenskap av  kompositör och författare

Hitta mig också på; lattklacktsvarsmalt.blogspot.com

Facebook: Lättkläckt&Svårsmält

Wordpress: Lättkläckt!

 

-Va´ sa´ duuuuu.....?

-När du är villrådig, när du inte vet varken ut eller in, vad gör du då?
-Jag brukar stanna upp och ta mig en funderare.
-Men om du inte har tid till det, vad gör du då?
-Då chansar jag och tar en rövare.
-Men om du valde fel då?
-Då tar jag mig en funderare på det.
-Men om skadan redan är skedd och det inte hjälper?
-Hur då inte hjälper?
-Om du redan sitter i klistret menar jag?
-Om det är så, då får jag väl försöka lösa det i så fall, eller hur menar du?
-Men om du inte ser någon utväg alls, hur tänker du då?
-Det finns alltid en utväg även om jag kanske inte ser den med detsamma.
-Men om det verkligen är hopplöst, när du sitter ohjälpligt fast och bara gör det värre genom att försöka ta dig ur det?
-Jag försöker intala mig själv att det alltid finns en lösning. 
-Men hur kan du vara så förbaskat naiv? Ser du inte att vi sitter fast i samma skit?
-Hur menar du att vi sitter fast i samma skit?
-Jag ser ju hur du sprattlar i nätet. För min del har jag gett upp. Jag trasslar bara in mig mer och mer.
-Jag tror du missförstått något. Jag sprattlar inte.
-Jasså? Vad är det du gör då om du inte försöker komma loss härifrån?
-Jag reparerar det som är trasigt.
-Så, så du sitter inte fast då?
-Nej, gör du?
-Det ser du väl! Jag kan inte röra mig, jag är totalt fången i det här förbaskade nätet.
-Har du försökt med meditation? Det kan hjälpa vissa.
-Nej jag mediterar inte. Har det hjälpt dig?
-Nej, jag menar att jag inte har prövat.
-Vad har hjälpt dig då? Du verkar ju trivas med att sitta här.
-Man får göra det bästa av situationen helt enkelt. Jag funderar t.ex.
-Funderar? Hur kan det hjälpa?
-Funderandet hjälper mig att reparera det som är trasigt.
-Ja. du sa det förut. Men du sitter ju ändå i samma klister som jag! Vill du inte bli fri?
-Jag är redan fri. 
-Men du sitter ju fast precis som jag, hur kan du då vara fri?
-Funderandet har gjort mig fri.
-Men du sitter ändå fast! Jag förstår inte?
-Du menar hur jag kan känna mig fri fastän jag sitter fast i det här nätet menar du?
-Ja, det är väl uppenbart! Antingen ljuger du  eller så måste du vara galen?
-Det just lögnen jag vill undvika, det är den som snärjer in mig mer och mer. Då sitter jag snart fast i samma skit som du.
-Jahaa? Så du menar att jag är en lögnare?!
-Jag menar ingenting. Men du kanske ljuger för dig själv? Du kanske är fjättrad av dina egna lögner?
-Det var det fräckaste! Du då? Kan du bara flyga iväg du då, som om du inte också är fjättrad!
-Jag försöker vara ärlig mot mig själv. På det sättet upplever jag en större frihet oavsett var jag sitter.
-Så du menar att jag ska tro på det där snacket? Att du skulle vara fri, så inlindad som du är i en massa kletiga förklaringar?
-Det är inte förklaringarna som är kletiga, det är det här nätet vi hamnat i.
-Ok. Och du tänker ändå känna dig fri och menar att jag ska känna det samma?
-Du kan väl försöka? Slutet närmar sig obönhörligt, det kan vara skönt att göra upp med sig själv innan dess, inte sant?
-Ska jag frigöra min själ, är det vad du säger. Min kropp är hur som helst utom all räddning. Jag ser slutet närma sig redan.
-Ja, jag kan också känna hur slutet närmar sig. Men det kommer inte att fånga min själ, den är redan befriad.
-Och du vill att jag ska befria min själ men vara beredd att lämna min kropp här, till att förgöras av den där, den där...
-Ja, låt den komma. När den äter oss är vi redan åskådare till förintelsen. Men själva är vi fria själar som svävar över samma nät där förr satt ohjälpligt fast.
-Tror du det? Kan vi undvika slutet?
-Inte helt. Slutet för kroppen kommer närmare. Men för själen kan vi se fram emot en lång frihet.
-Ok. Ro hit med dina funderingar. Mina ben är så intrasslade nu att jag inte kan sträcka mig efter dem längre.
-Jag ska försöka sträcka ut mitt ena ben, Kan du få grepp om min antenn och dra lite i mig, jag tror att nätet ger efter litet. Tack och lov är sådana här nät elastiska.
-Jag har den nu. Kan jag dra lite utan att din antenn går av?
-Vi får ta risken. Man måste hjälpa en vän i nöden, som min moster brukade säga.
-Var har du dina formuleringar nu då? Ok, jag ser dem. där under din vänstra vinge...
-Det är bra. Kan du få tag på dem? Jag lyfter lite på vingen nu? Har du fått ett bra grepp?
-Jag tror det. Du? Måste jag läsa det finstilta också. Jag ser att slutet närmar sig på håriga ben, jag kommer aldrig att hinna läsa allt det här innan...
-Lugn, lär det som står på sista sidan först. Det räcker för att din frigörelse.
-Så då hinner jag tror du? Vad står det här, jag kan inte se någon text!
-Ser du inte texten? Försök! Ser du inte budskapet som är ämnat för just dig?
-Jo, jo....Nu ser jag en suddig bokstav.... och en till...
-Kan du utläsa ett ord eller mening?
-Nej, det är bara obegripliga tecken för mig. Kan inte du säga vad det står på sista sidan, snälla?
-Det vet jag inte.
-Men, det är ju dina funderingar, du borde väl veta vad det står där?!
-De är inte mina. De är dina egna. Det som är obegripligt för dig är dina egna funderingar.
-Men vad kan jag göra om jag inte förstår mig själv? Det här blir för svårt för mig!
-Titta noga efter. Kisa lite med ditt vänstra öga. Kan du tolka tecknen bättre nu?
-Jag försöker. Nu... nu framträder ett ord...det verkar vara på ett annat språk...
-Ja? Vad står det? Kan du bokstavera?
-R...A...I...N??? Vad betyder det?
-Att vår räddning är nära. Förstår du inte?
-Nej vad betyder RAIN?
-Att slutet är nära, men att vi också kommer att frigöras från det som fångat oss!
-Blir vi fria själar snart?
-Ja, och rena! Men var beredd på en riktig syndaflod.
-Vad säger du? Är vi i fara?
-Var beredd på att du spolas iväg långt från den här platsen. Men du kommer att bli fri!
-Nu känner jag att friheten kommer...jag har svårt att hålla mig kvar....
-Hälsa friheten broder! Jag tar skydd av det lilla krypin jag just fått färdigt medan vi talat med varandra. Frid vare med dig!
-Va´ sa´ duuuuu.....?    

(småprat uppsnappat av undertecknad ur ett litet nät i ett stuprör någonstans på jorden mellan två av jordens minst och obetydligaste varelser. Väderspåmannen.)  
-